Det finns dagar dessa veckor då jag intensivt längtar efter ord, rentav hungrar efter dem. Politiska ord, ja faktiskt, stora sköna ord men i varje fall ord uttalade med avsikt att på djupet lugna, förklara och ge perspektiv. Ord som låter mig förstå, ger mig kraft och lust att tro på framtiden, sätter igång min kreativa fantasi. Ord som lockar mig att själv i mitt lokala sammanhang lugna, förklara och skänka perspektiv – och sedan ta itu med saker, organisera något.

Det är en sorg att det inte inom regeringen finns en enda person som givits denna samlade förmåga. Jag tror hela folket ropar efter det.

Nu genast. Igår. Ända sedan i höstas. Ännu mer imorgon ty vad vi upplever nu är ju bara begynnelsen av något mycket större och än så länge ogripbart händelseförlopp. Miljön, krigen, den nya folkvandringen, den galopperande själviskheten. Nej, det är inte sent på jorden, det är tidigt, det värsta kan ännu ske.

Jag kan gråta när jag hör vår statsminister stappla sig fram i den ena intervjun efter den andra, upprepa sig, försöker hitta de nödvändiga ord som han säkert rymmer inom sig men utan att lyckas framföda. Han förefaller vara en gedigen människa, en genomhygglig karl troligen med en personlig värme, en sådan som är bra att ha när man i det högst privata behöver hålla någon i handen.

Men som nationens ledare och huvudtalare att se upp till i en tid av storm och oro är han inte minst en verbal katastrof, som tänkare utan spännande referenser och som politiker utan andra visioner än de mest banala eller PR-stöpta: “Tillsammans”!

Det känns som om han behövde några av vilka han kunde hämta ny saklig näring till sina tankar, stöd för sitt vacklande ledarskap, en stab av ordbehandlingsexpertis inför varje offentligt framträdande och i vart fall tröst i en period av så mycken förtvivlan.

Det händer att jag önskar att han av något absolut oklanderligt skäl – ty jag vill inte hans förnedring – kunde lämna walk over och be någon förtrogen istället ta över – antingen Margot Wallström vilkens kurage, klarsyn och problemformuleringstalang är underskattade eller Peter Hultkvist vilkens jordnärhet och trygga dialektala magstöd lyfter hans sparsmakade kommentarer till kungsord.

Något måste snart ske. En ombildad regering är ett alternativ, gärna blocköverskridande, men en som,så att alla begriper,kan formulera vad saken gäller och har en bärande tanke om hur vi ska reda upp allt.

I samverkan.