Jag avskyr att säga det men sent ska syndaren vakna. Det är
inte alls roligt att få rätt i den sorgliga invandrarfrågan men plötsligt är allt
tillåtet, intet omöjligt, odemokratiskt eller inhumant. Stängda gränser.
Tillfälliga uppehållstillstånd. Sänkt standard. Tältläger. Skärpt ålders- och
inresekoll. Begränsningar. Poliser överallt. Avvisningar. Vräkningar. Nya
miljarder. På två veckor har allt blivit acceptabelt för att till varje pris undvika
tillitens totala sammanbrott i ett aningslöst land. .

Allt jag skrev om i
min Expressen artikel på påskdagen den 4 april i år verkar förlåtet. Jag
föreslog då något så grymt som tillfälligt uppehåll i invandringen och
en kriskommission under statsministern för att hantera de svenska effekterna av
denna efterkrigs-Europas största omvälvning, en folkvandring vars yttersta konsekvenser
typ krig och unionsupplösning ingen vågar tänka på.

Vi i landsorten såg redan i våras hur tusen
invandrare på en enda vecka kunde strömma in i en liten kommun som Simrishamn med
en innerstad på knappt tio tusen vilket skulle ha motsvarat så där en miljon nya
medborgare på riksnivå. Konturen av ett sådant fantom-scenario kunde skönjas redan för ett halvår sedan. Det
krävdes bara politisk fantasi, logistisk talang, livserfarenhet, kaosvana
samt – oräddhet. Men den som då varnade kunde ostraffat beskyllas
för rasism, främlingsrädsla, okristlighet. Mitt eget parti (mp) vände mig
ryggen.

De som då vände bort
även blicken – hur kan de se sig själva i spegeln idag? Under mer ordnade
förhållanden än idag kunde vi ännu för ett halvår sedan i samförstånd kanske
hunnit organisera oss bättre, spikat en ny strategi, sett sanningen i vitögat
och sluppit gräva denna massgrav av öppna hjärtan. Vissa läsare har bett mig
återpublicera vad jag skrev och som fick 42.000 Expressenläsare att länka mig
vidare, ett rekord. Det blir lite långt men så här skrev jag – bland annat:

”Invandringen och integrationen börjar likna ett fiasko.
Människor i tiotusental väntar i förtvivlad sysslolöshet på en oviss framtid,
statsfinansiellt skenar ett tåg mot stupet, nationellt grävs klyftor av
moralisk natur som skiljer överheten från folket, storstäder från landsort ,
city från förorter, rika kommuner från fattiga. Dags därför att utlysa
undantagstillstånd i flyktingfrågan, tillfälligt stoppa invandringen och ta en
paus för att tänka över systemet. Som supporter av fri rörelse över gränserna hyllade
jag den politik som i oheligt förbund av (m)
och (mp) öppnade för generös
immigration under förra regeringen. Men det var före IS och Syrien och ett nu sviket
hopp att EU skulle fördela bördan.
Siffrorna antyder katastrof.
Cirka 100.000 flyktingar(ny beräkning 190.000) beräknas komma i år. Statens
kostnader växer från 12 miljarder 2012 till 32 miljarder 2016 (fördubbla siffrorna!).
Minst 25.000 nya tak över huvudet (mitt nya förslag: upplåt alla kyrkor, där predikas det ändå
mest för tomma bänkar!
) måste mitt i
en redan djup bostadskris tas fram om en humanitär katastrof ska undvikas och
våra centralorter inte ska kantas av baracker, kåkstäder och flyktingar i tältmisär.
Ett tillfälligt invandringsstopp prövades
redan1989 under balkankrisen av en modig Ingvar Carlsson (det sk
Lucia-beslutet). Något liknande skulle idag skänka fördelar som kan försvaras
som humanistisk utgångspunkt för nödvändiga reformer. Under ett halvårskulle
en nationell krisgrupp rensa i regler som likt moment 22 plågar integrationen, fastställa
statens och kommunernas solidariska ansvar och hitta vägar att snarast utnyttja
invandrares yrkesmeriter.
Det är dags att vakna upp ur drömmen att
vår allmänna blågula medmänsklighet räcker för att… assimilera och harmoniera en
befolkningstillväxt på flera hundra tusen invånare på rekordtid.”

Så skrev jag.Är vi äntligen redo?