Strandpromenaden längst Östersjön är skön av prövningar – rader
av stengärdsgårdar! För länge sen gjorde länsstyrelsen i Skåne en stor sak,
markerade övergångarna, satte upp skyltar, spände ny tråd mot korna, grävde ner
fräscha stolpar som höll att ta tag i för sista bensvingen , rättade till stora
stenar så gamla fötter landade rätt…Perfekt! Staten brydde sig om oss. Man kan
älska sådant.

Så djupt sitter den där renoveringen i mig att jag än idag riskerar
livet på gärdsgårdarna. Uppfostrad att tro på överheten är jag full av
tillförsikt fastän det nu svär mot verkligheten – stenar som rubbats, stolpar kvar
som minnesstoder av ett brutet löfte om trygg promenad – de har släppt vid
marken, ruttnat. Senast var jag nära bryta benet, en nylös stolp gav vika, det
är länsstyrelsens fel, säger jag.

Det bekräftas av vetenskapen att vi är ett folk som tror väl
om överheten. Skatteverket sätts högst vilket visar vårt dödsförakt. I veckan fick
chefen gå sedan han åter visat dåligt omdöme och mixat sin position som överhet
med en vänskap som också behövde hans hjälp… Nyss bytte vi större delen av
riksrevisorerna – sinnebilden av en överhet som aldrig, aldrig får misstänkas. Så
vem vågar längre lita på vad staten säger, lovar eller vilka stolpar de satt
upp? I Svenska Dagbladet (3 och 4 mars) avslöjas i ett sorgligt lysande
reportage hur staten svikit de 513 människor som drabbats av narkolepsi sedan
de tagit den av samma stat 2009 beordrade influensasprutan, jag tog den själv.

Dessa människor, grymt nog mest unga, har i medborgerlig
förtröstan i samhällsnyttans namn gjort precis vad staten bett, de insjuknade som
tack i en narkolepsi, som för all framtid troligen förstört deras liv. Nu när
de ska ersättas av samma stat uppträder myndigheten inte bara hjärtlöst misstroget
(är de verkligen så sjuka som de säger?) utan med kameral cynism – de drabbade måste
om de beviljas ett i sig oanständigt lågt stöd för resten av sina liv, intyga
att de inte tänker föra vidare talan mot den stat, det läkemedelsverk, det medicinbolag
som vållat deras katastrof. Det senaste budet är att de alla ska genomgå
ryggmärgsprov så att staten/överheten kan vara riktigt riktigt säker på att
inte slänga pengar på sovande lurendrejare? Kontrollen verkar så stentuff att
man helst i praktiken ska vara närmast döende för att Staten ska tro på att man
nog drabbats av narkolepsi…

Jag hatar en sådan stat. Satans stat. Den sätter upp en
stolpe av snål låtsashjälp (3000 i månaden för ett förstört liv) för att de
drabbade skulle ha något att tag i för att komma över vad staten orsakat dem.
Hur skamligt får överheten bete sig? Varför reser sig inte alla riksdagsmän upp
i sina bänkar och protesterar mot det övergrepp som begås mot oskyldiga
människor som för att de litat på Staten, förlorat sina fullvärdiga liv och
kämpar i underläge för att återfinna åtminstone en rest av livsmening. Men fått
en rutten stolpe i handen.